För att jag fick i uppgift i skolan att skriva en krönika om någonting som engagerar och upprör mig.
Jag läste en blogg av Socialdemokraten och småbarnsmamman Matilda Ernkrans. I ett inlägg skriver hon om en annan småbarnsmamma som nyligen gått med i piratpartiet samtidigt som hon skolar in sin son i förskolan. Matilda Ernkrans tycker att det borde vara viktigare för henne att sonen får gå i en bättre förskola med utbildad personal. Och visst förstår jag hennes argument, men som jag förstår det ska sonen leva i samhället även långt efter han gått ur skolan. Jag skulle inte fråga mig i första hand ”vilket parti fixar den bästa förskoleplatsen till min son?” utan istället ”Vilket parti ger min son den bästa framtiden?”. Och är en bra framtid, en framtid där han varje sekund blir övervakad? Eller en där företagsjättar spelar poliser och jagar den nya generationen. Jag skulle aldrig vilja att mina barn blir övervakade på gatorna och på internet. Jag vill att mina barn ska växa upp i en fri värld, inte en av övervakning och hot och tro att det är demokrati. Jag vill att mina barn ska växa upp i ett samhälle med de grunläggande rättigheterna som yttrandefrihet, frihet från censur och rättssäkerhet. De rättigheterna kommer idag i andra hand efter människans girighet att alltid vilja ha mer. Trots att de tills nu har setts som grundläggande i demokratin. Människans rättigheter förspills när de med makt använder den. Och jag må vara ung, och jag har inte mycket av livet bakom mig, men det betyder att jag har desto mer av livet framför mig och jag precis som alla andra har drömmar och förhoppning om den tiden. Jag har tills nu tyckt att det svenska samhället ändå är ett ganska bra samhälle som kan förverkliga mina drömmar, och framtiden har sett bra ut. Men om det här fortsätter och staten verkligen föder ett storebrorssamhälle, så tänker inte jag föda mina barn in i det. Då har de det faktiskt bättre ofödda.
No comments:
Post a Comment